ORMAR och dess bett!                      

När vi ska nattkissa hundarna kan vår ”lille man” inte resa sig. Bakbena vill inte bära, ja hela bakvagnen är slapp. Vi får bära ut honom för att han ska kissa och inte kissar han. Efter mycket grubbleri om vad detta kan bero på som en stroke, diskbråck, echerisias, eller har de två bråkat. fast vi har ju inte hört något gnäll eller så. Näe du får allt ta och ringa Lotta säger då min käraste make. Lotta, utan att tänka mig för vad klockan är ringer jag upp henne, det går ett antal signaler jag kastar en blick på klockan ser att den är ju faktiskt över elva på kvällen, DÅ slås jag av tanken att vi kanske väcker henne och de i hennes familj, för normala människor sover nog nu, alla är ju inte som vi i denna familj. Men inte Lotta inte, näe efter att ett antal signaler har gått fram lyfter hon på luren. Efter en liten redogörelse av läget tror hon på ett ormbett. Vi plockar fram buren och stänger in honom där för natten. Vilket han verkar nöjd med.

Dagen därpå rusar vår äldsta tjej ner för att se om han har överlevt natten. Han verkar piggare får vi rapport om och det är han. Efter mycket möda kan han nu resa upp bakbenen och gå ut för att kissa. Därefter lägger han sig tillrätta igen och sover bort dagen. Under förmiddagen undersöker jag honom lite mer noggrant och finner då ett bett liknande en orms på ena bakbenet. Ja och troligen fick han det när jag var och tränade mina hundar på en av fotbollsplanerna utanför där vi bor. För att inte få den andra hunden springande till mig vid HIT kommandon binder jag upp den som jag för närvarande inte tränar. Detta hade jag gjort dagen innan också utanför fotbollsplanen i det höga gräset. Det måste varit då han blivit biten. Men hur göra nu. Efter att samtalat med både den ena och den andra ringde jag upp två veterinärer oberoende av varandra för att få ett grepp om vilken policy det finns när hundra har blivit ormbitna. För till saken hör att lill killen under eftermiddagen repade sig och var i mina ögon så gått som återställd igen, kanske något slöare, men inte alls farligt.

Vad svarade mig då dessa veterinärer;

Hundar som blivit ormbitna SKA alltid undersökas. Påverkade hundar körs in till djursjukhuset för observation och opåverkade går hem med följande behandling;

ü      Prednisolon (kortison)ges till att börja med i en hög dos som successivt trappas ned under totalt i 10 dagar

ü      Antibiotika ges under 10 dagar

ü      STRIKT vila under 10 dagar detta för att det tar tid för ormens gift att passera ut ur kroppen och under denna tid KAN hjärtat drabbas vid ansträngning.

Den strikta vilan skulle vi nog ha missat. Killen repade sig snabbt och har sedan dess betett sig helt normalt. Han tycker det är mycket konstigt att han inte får ut och springa, simma eller göra andra roliga saker, Har inte alls förståelse för att han är under konvalescens. Men ibland kan man ju passa på att koppla av i mattes solstol.