Klippkurs Äntligen hade det blivit dags för oss, Ia med matte, husse och lillmatte att få gå en klippkurs hos Dorota. Det var verkligen efterlängtat för oss, för vi hade haft klippförbud i flera veckor, och Ia såg ut som en risbuske (men en väldigt söt sådan). Så den 3 februari i ottan stuvade vi in oss i bilen och for i väg till Svenska Hundklubbens klubbstuga i Torshälla. Samtidigt som vi, anlände en annan bil med två lagottisar i. Självklart lät vi Ia hälsa på dessa hundar, och fastän hon uppträdde som det anstår en liten valp som hälsar på äldre hundar blev hon rejält avsnäst, och jag hann tänka, vad är det där för otrevliga hundar. Men det visade sig vara Ias mamma Passi och mormor Graziella. (Släkten är värst) Förutom Ia, Passi och Graziella var även Kevin, Freja och Basta med mattar med på kursen.               Åsa visar Ia                                                         mamma  Passi                                                        mormor  Graziella   Vi började med att lyssna på Dorota som berättade och visade bilder på hur en lagotto ska se ut. Efter lite förmiddagsfika gick vi ut på Apellplanen och lät våra hundar gå runt så vi skulle se hur de såg ut, och var och hur de måste klippas. Sedan var det dags för själva klippandet. Vi blev så lyckligt lottade för Dorota valde att använda Ia att visa varje moment på innan vi själva fick försöka. Detta gav ju oss den stora fördelen att i alla fall ena halvan av Ia är korrekt klippt, (och vi var mycket noga med att visa upp Dorotas sida för domaren när vi var på utställning några veckor senare). Dorota hade ju uppmanat oss att kamma ut alla tovor i pälsen innan vi kom till kursen, och det hade vi självklart gjort. Trodde vi. När vi började klippa visade det sig att pälsen var full med tovor. Att det kan finnas så mycket tovor på en så liten hund som inte märks, det trodde jag aldrig.     När vi kommit så långt att vi började skymta en lagotto under risbusken var det dags för lunch. Dorota hade varit förutseende och tagit med rostbiff och potatissallad, så det gick fort och enkelt att laga lunchen. För oss som är förstagångshundägare var det väldigt lärorikt att äta lunch tillsammans med en massa erfarna hundägare. Ja inte för att erfarna hundägare äter på något speciellt sätt utan för att det självklara samtalsämnet över lunchen var hundar i allmänhet och lagotto i synnerhet.   Efter lunchen fortsatte Dorota att steg för steg visa hur man klipper sin lagotto, och när vi kommit fram till eftermiddagskaffet hade vi lyckats åstadkomma sex välklippta och fina lagottisar, allt under Dorotas erfarna ledning. Och det hade ju inte varit så svårt att få våra hundar så fina. Men på vägen hem började vi fundera. Hur var det nu man gjorde, skulle man klippa ryggen bakifrån och fram, eller var det tvärt om? Och hur kort skulle pälsen på öronen vara? Det hade varit så lätt att klippa under handledning, men nästa gång ska vi göra det själva. Hur ska det gå? Men då fick jag en idé. Kevin hade ju haft med sig både matte och lillmatte till kursen. Att matte kunde klippa såg vi, så det var ju lillmatte som skulle lära sig. Så kanske vi också kan göra. Till nästa klippkurs anmäler vi lillmatte. Vi säger att hon också vill lära sig klippa, men att vi måste följa med som chaufför och medhjälpare, och vips så får vi gå kursen en gång till.   Pelle   Före Efter